Hela det synliga och osynliga universum utgör en enda levande organism enligt Martinus. Det finns bara ett enda väsen som inte har ett utanför, och det är just den levande Gudomen/Universumsväsendet. Alla levande väsen, och allt är i grunden levande, befinner sig på en evig resa av in- och utveckling, genom det Martinus kallar Spiralkretslopp.
I modellen ser vi till vänster att det står Mikrokosmos, Mellankosmos samt Makrokosmos. Vårt nuvarande mellankosmos utgörs av medväsen som människor, djur, växter och stenar. För de som kan förnimma det ser vi också världar av väsen som just nu är diskarnerade, människor mellan inkarnationer. Därtill kommer en värld av högre andliga väsen. Ett väsen kan aldrig blicka ut över mer än sju spiralkretslopp samtidigt. Bortom dessa gränser blir allt för smått elller för stort.
Vårt mikrokosmos utgörs av organväsen, cellväsen samt atomväsen. Kosmiskt sett är alla dessa väsen medvetna väsen precis som vi är, men deras mellankosmos utgörs av andra väsen. För ett organväsen är vi ett makroväsen, för ett cellväsen är organväsendet ett makroväsen.
Som vi ser till vänster om den centrala modellen, finns där cirkulära symboler som representerar det levande väsendet och de kosmiska grundenergierna, samt universums partikulära natur. Varje typ av väsen i universum, vare sig det är en människa som vi känner hen, eller ett cellväsen eller ett galaxväsen, går alltid igenom samma principiella in- och utveckling. Efter att ha gått igenom ett spiralkretslopp, uppgår väsendet på nästa överliggande plan och så fortsätter den kosmiska resan.
Martinus säger att denna resa aldrig har en början eller ett slut. Kosmiskt sett är vi eviga väsen, alltid på olika individuella plan av upplevelse. Invecklingen innebär vår resa in i materien, från ett mineralrike, till ett växtrike och så djurriket. Alla väsen går igenom denna principiella resa på sitt högst unika och individuella vis. Från denna kosmiskt medvetslösa punkt, där vi helt identifierar oss med materien, med kroppen och vårt ägande, påbörjas så en resa ut ur den primära identiteten med materien och kroppen, i det vi kosmiskt sett kallar utveckling.
Till höger om den centrala modellen ser vi violetta cirklar som representerar det levande väsendets elektriska natur. De olika grundenergierna utgör alltid olika frekvenser av elektricitet. I nuvarande löäge känner jordmänniskan i huvudsak bara till tyngdzonens elektricitet, som bland annat är den elektrictet vi utnyttjar i våra elledningar.
Modellen till höger i människans spiralkretslopp indikerar att vi ständigt är i kontakt med den levande Gudomen och Universumsväsendet, vare sig vi igenkänner just detta eller inte. Detta universum styrs av absolut kärleksfulla krafter, och ingen kan möta något som ligger utanför sitt nödvändiga öde, det vi själva kontinuerligt skapar.
Det som utgör vår mikrovärld består alltså av levande väsen, som i sitt spiralkretslopp går igenom precis samma resa som vi gör, somm upplever en yttre och en inre värld, som har medväsen, samhällen, styrelseskick, konstutövande etc. Våra mikroväsen är alltid anpassade just till vår organism och utvecklingsnivå, och vårt speciella öde. Martinus pekar på detta i sina kosmiska analyser, att kosmiskt sett existerar absolut inga orättvisor. Allt är alltid mycket gott. För oss kan detta betyda behag eller obehag, helt i enlighet med vårt eget unika ödesskapande.