Analyserna från föregående modell går att tillämpa här också. Vi ser dock att den materiella och andliga vetenskapen inte finns med i denna modell. Här ser vi de tre kärleksreligionerna och deras respektive influensområden, geografiskt såväl som andligt.
De tre vise männen i Bibeln representerar enligt Martinus dessa tre religioner, Buddhism, Kristendom samt Islam, som andliga hjälpare till vårt framväxade Kristus-medvetande. Vi kunde inte fått bättre hjälpare än dessa religioners stöd för vår andliga och moraliska utveckling. Vissa frestas att säga att religionerna påfört mänskligheten mycket ont, men kosmiskt sett är det en analys snarare av människans förmåga att förvanska och förvränga verkligheten. De strålande impulser som utgått från Försynen, och som vi fortfarande kan se i jordklotets andliga aura, skimrar med oförminskad styrka och skönhet som en del av Försynens absoluta dedikation till att hjälpa mänskligheten vidare.
Utan detta stöd skulle mänsklighetens utveckling allvarligt försenats och vi skulle riskera att ha spårat ut långt mycket mer än vad vi redan har gjort, enligt Martinus. Kärleksreligionerna i sin trosform är avsedda att bistå oss genom en del av vår kosmiska resa. Samtidigt kommer människan växa ur de religiösa förklaringsmodellerna och behöva nya former av undervisning och inspiration.
Vi ser också en modell till höger med ett Kristusväsen i centrum. Detta representerar universums verkliga natur som synonym med det vi känner som Kristus-medvetande. Allt i universum samverkar för att bistå alla väsen så att de når sin ultimata och nödvändiga livsupplevelse. Martinus beskriver universums grundton som ren kärlek. Vi kan se att det i alla levande väsen, hos alla våra medmänniskor, finns en baston av denna rena kärlek, som strålar emot den som har ”ögon att se med och öron att höra med”.